Uuäääääääähhhhhh!!!!!

Det här med barn är inte lätt. Kommunikationen är lite försvårad av att inlärningen av adekvata språkkunskaper inte kommit igång ännu. Adrian är jättegullig. Dock lite mindre gullig de senaste dagarna. Inte rent estetiskt, alltså, det är mer beteendet som påverkar mitt tycke. Han är inne i en ny skrikfas. Vi tror att det handlar om magen. Den verkar inte fungera optimalt. Det gör att det är stört omöjligt att sova själv i vagnen eller sängen, det enda som duger är placering på en annan människas axel/bröst. Det är inte heller säkert att det duger. Sovandet kan när som helst avbrytas för lite mer skrik. Som vuxen kan man bli något frustrerad över att inte direkt finna lösningen till skrikandet. När blöjan är bytt, barnet är matat, lagom mängd mat har hittat vägen tillbaka upp igen, oftast med sikte på någon vuxen persons kläder och/eller möbler i hemmet och alla olika ställningar är provade tryter fantasin. Vad gör man för att få barnet att tycka att livet är lite mer behagligt? Maken testade en ny metod i förmiddags. I ett försök att kommunicera med sonen härmade han de ljud som sonen yttrade. På något magiskt vis verkade detta lugna sonen. Frågan är om sonen helt enkelt bara ville kommunicera med någon på sitt eget språk. Eller om han häpnade av konkurrensen. Oavsett så tycks detta vara en kortsiktig lösning. Vi orkar nog inte sitta uppe halva natten och härma bajskrystningar och missnöjestjut halva natten. En språkkurs för Adrian kanske vore på sin plats.