Skolans framtid - min framtid?

De senaste veckorna har jag grubblat mycket kring min karriär. Tja, eller kan man kalla det karriär när man har siktat in sig på ett yrkesområde där det i princip inte finns några karriärsmöjligheter? Som lärare är man lärare. Och? Inget mer. Ska man bli rektor? Nej tack, det är inte alls min grej. Satsa på en facklig karriär? Tja, det är spännande, men jag tror inte att det är det som är riktigt mitt spår heller. Jag provar på det just nu, men har inga intentioner att blir Metta Fjelkners efterträdare. Vad kan man då göra? Jag blir mer och mer tveksam om jag ska stanna kvar i skolans värld över huvud taget. <br />Under våren har det kommit flera domslut som trycker ner lärarna i skorna. Det handlar om mobbningsfall, där lärarna förväntas utföra smärre mirakel. (Jag vågar inte skriva mer då jag är direkt inblandad i en av domarna.) Nu senast handlar det om undervisningstiden. (http://www.lr.se/5.57d117212f7685e57a800012626.html) Om vi hela tiden får mer administrationsuppgifter, mer undervisningstid, högre krav på dokumentation och sämre rättssäkerhet, vem ska då vilja bli lärare? Alla som har potential att söka sig till andra områden kommer att göra det, de som blir kvar är inte de som är de bästa lärarna. Tyvärr. Förtjänar våra barn inte bra lärare? Lönerna suger, det är ingen hemlighet. Vi jobbar ihjäl oss. Vad är tacken? En chokladask på skolavslutningen? Den ständiga ursäkten "ni har ju ett långt sommarlov" från allmänheten? Jotack, vi har jobbat in de timmarna med råge under läsåret. Om jag hade lagt mina studieår på att bli ingenjör hade jag troligtvis tjänat minst 10000:-/månad mer än jag gör idag. Om jag hade blivit läkare ännu mer. Är jag värd så lite för att jag väljer att arbeta med människor? <br />Vart ska jag då ta vägen? Jag har alltid föreställt mig själv som gymnasielärare, snart kanske det dyker upp någon tjänst som passar mig. Om 40-talisterna går i pension någon gång. Det var tydligen populärt att bli tyskalärare för 40-talister. Inget ont om dem, men det gör att det inte finns några tjänster att söka. Men gymnasielärarna har det inte direkt bättre än grundskolelärarna. Ska jag ge mig in i universitetsvärlden? Eller ska jag läsa lite mer och försöka bli något slags språkkonsult? Tänk om någon kunde berätta vad som är bäst, vad mycket enklare det hade varit. <br />En sak är säker. Om jag ska göra något som kan kallas karriär måste jag bort från skolan. För det skeppet är på väg att sjunka. Snabbt. Och jag vill se till att få en flyväst. Nu. <br />