Adjektiv - fantastiskare än någonsin?

Språkpolisen här med en ny reflektion över svenska språkets utveckling. Dagens tema: adjektiv. Ni minns väl ramsan från skolan? "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring. Verb är saker man kan göra, hoppa, springa, se och höra. Adjektiven sen oss lär hurudana tingen är." Adjektiv beskriver alltså hur saker är. Inte hur vi gör något, det gör adverben. Men det är en annan historia. <br />Adjektiv kompareras för att beskriva hur något är i relation till något annat. <em>Mamma är snäll<strong>are</strong> än pappa</em>. Det görs ofta med suffix, som i exemplet. Vissa adjektiv är starka, t.ex. <em>bra-bättre-bäst</em>. Inget nytt än så länge. Långa adjektiv, fick jag lära mig i skolan, böjer man med orden <em>mera</em> och <em>mest</em> för att språket ska flyta på bättre. Det är här min observation kommer in. Jag tycker mig höra att människor i min omgivning överger <em>mera</em> och <em>mest</em> för suffixkomparering. I stil med "<em>Den här ölen är fantastisk<strong>are</strong> än den där</em>". Mina svenska öron gillar inte så långa ord. Men de får kanske vänja sig, eller vad tror ni? Är det en ny trend?