Samvetskval

Att köpa eller inte köpa. Som föräldraledig är man inte rik, det är en sak som är säker. Och de pengar man har borde gå till barnet, eller? Fast jag såg ju ett par skor på rean häromdan som jag inte kan glömma. Lagom högklackade, så där så man inte får ont i fötterna men ändå snygga. Och nedsatta med 30%. Fast jag har inte så mycket pengar över den här månaden. Och borde prioritera babygym och babysitter. Men de var ju så snygga. Får jag? Borde jag? Det blir nog en promenad in till stan för att prova i alla fall. Jag brukar tänka att om man dagen efter går och tänker på något man sett så vill man ju verkligen ha det. Eller? Försöker jag bara hitta ursäkter för min egen överkonsumtion? Jag tänker inte förneka att jag är ett offer för konsumtionssamhällets propaganda. Eller så är jag bara lite svag. Eller ska jag gå ner på djupet och försöka skylla allt på den där gången i min ungdom som ett barn kallade mig farbror, att det är därför jag försöker framhäva min kvinnliga sida genom att köpa högklackade skor? Njae, det går nog inte. Hmmmmm. Om de är bekväma, så kanske. Eller? Om maken inte hinner läsa det här och ringa och övertala mig att låta bli innan jag är i affären, är det okej då? Och alla miljönissar håller tyst, tack. Jag vet att min shopping inte är miljömedveten. Jag är en dålig människa. Men en dålig människa i snygga skor är lite bättre än en dålig människa utan snygga skor, eller?