Är kvalitet helt oviktigt, Björklund?

Nu har Jan Björklund kommit med ett nytt uttalande för att få uppmärksamhet. Sverige börjar i större utsträckning handla med Asien, främst med Kina och Japan. I Göteborg kan gymnasieelever sedan några år läsa både japanska och kinesiska (jag är osäker på vilken dialekt) som främmande språk på gymnasiet. Eftersom det är få elever som väljer språken har man hittat en lösning: Hvitfeldtska och Schillerska gymnasieskolorna erbjuder ett av språken var och övriga skolor, inklusive många friskolor, köper in platser i deras kurser, som ligger sent på eftermiddagen. Smidig lösning för att kunna erbjuda något udda till de elever som är intresserade. Men Björklund vill ta det ett steg längre. Eller, ett steg? Ett jättekliv är väl mer rätt. Björklund vill att ALLA högstadieskolor och gymnasier i hela Sverige ska erbjuda kinesiska som främmande språk, 15 år ska kommunerna få på sig att genomföra förändringen. Nyheten har spridit sig, jag fick reda på det via en bekant från Singapore och läste det sedan på twitter, från en twittrare som inte är svensk. Big news!<br />Nu kan man fundera på huruvida Björklund tänkte innan han pratade. Får några år sedan bestämdes att spanskan skulle komplettera tyskan och franskan i samtliga svenska grundskolor, på samma sätt som Björklund nu vill införa kinesiskan. Konstigt nog satt inte tusentals behöriga spanskalärare och väntade på jobb, vilket ledde till stora problem med rekrytering. Själv blev jag erbjuden ett helårsvikariat som spanskalärare när jag var 20 år och endast hade läst spanska två år på gymnasiet, helt utan högskoleutbildning. Många av de lärare som började arbeta kunde språket, många var modersmålstalare, men saknade helt pedagogisk utbildning. Jag har också hört berättas om spansklärare som inte kunde tillräckligt bra svenska för att kunna kommunicera med sina elever. Många elever valde att avsluta sina studier i förtid, alternativt fick snällbetyg och saknade ordentliga kunskaper. Många kan berätta om undervisning av bristande kvalitet.<br />Tror Jan Björklund att det finns flera tusen personer i sverige som pratar bra svenska och kinesiska samt har pedagogisk utbildning? Ska vi offra några tusen elever den här gången också? Jag är inte emot införandet av andra språk, men det måste ske på ett sätt som gör att man kan säkerställa kvaliteten. <br />Ett ytterligare problem uppstår på små skolor. Själv har jag i flera år nu arbetat på en skola där varje årskurs har 13-36 elever. Inom varje årskurs ska eleverna välja språk: tyska, franska, spanska eller förstärkt undervisning i svenska och/eller engelska. Alla som kan division förstår att vi har väldigt små språkgrupper. Spanskagrupperna brukar vara större, men mina tyskagrupper har bestått av enstaka elever, de största grupperna jag har haft i tyska har varit 6 elever. Det kanske låter lockande att undervisa så små grupper, men det är inte alls bra för undervisningen. Det är svårt att göra gruppövningar, och om bara några få elever är borta blir det svårt att gå vidare. En grupp på färre än 10 elever är svårarbetad i min åsikt. Hur ska det bli om vi ska dela upp de här små årskurserna på fem olika grupper i stället för fyra? <br />En reform som den Björklund föreslår kommer att resultera i undervisning av låg kvalitet. Så enkelt är det. Visst kommer det att finnas duktiga pedagoger, men om vi ska infria Björklunds vision kommer skolorna vara tvugna att anställa okunniga, outbildade pedagoger med bristande kunskaper i antingen svenska eller kinesiska. <br />En intressant twist på situationen är att Björklund talar om kinesiska som ett språk. Känner han inte till att det finna ett flertal olika dialekter, i vissa fall så olika att talarna inte förstår varandra över huvud taget. Vilken dialekt ska undervisas? Mandarin? Wu? Kantonesiska? Jan Björklund kanske ska ta och fundera lite mer på det här.