Barnkläder - hur svårt kan det vara?

Som småbarnsförälder hamnar man ofta in samtal om barnkläder och hur de påverkas av huruvida barnet har snopp eller snippa. På ett sätt är jag glad att jag har en son, för pojkkläder är mer praktiska än flickkläder, men samtidigt är de inte särskilt roliga.

Om man tittar in på barnavdelningen på valfri butik som tillhör H&M, Lindex eller KappAhl ser man en tydlig uppdelning av avdelningarna. På tjejavdelningarna finns rött, rosa, pasteller, ljusa färger, volanger, puffärmar och tyllkjolar. Strumporna har volangkanter, enfärgade bodies har små spetskanter eller rosetter och byxorna har en liten boderad detalj i rosa eller lila.

Bild från hm.se

På pojkavdelningen, däremot, ser man svart, brunt, grönt, blått, mörka fäger, fordon en masse, häftiga tryck och ganska bekväma kläder. Jag förstår verkligen inte varför Adrian skulle gilla traktorer, helikoptrar och lastbilar, han vet ju inte ens vad en bil är.

Bild från hm.se

Ännu värre är att storlekarna skiljer sig åt: tjejkläderna är mindre, vilket ger mindre utrymme för lek. Hur praktiskt är det, liksom?  

Härom dagen dök en fantastisk bild upp på facebook, signerad LEGO 1981. En bild på en tjej, en tjej som vill leka. 

Det här är barnkläder som de ska vara! Oavsett snopp eller snippa vill tjejen utforska vad hon kan åstadkomma med ett gäng lego-bitar och sin fantasi. Inte en volang i sikte, inga tyllkjolar som är i vägen! 

Det finns ju butiker som vågar säga emot, som har avdelningar med barnkläder, oavsett kön. Jag gick in i en sådan häromdagen, för att titta. En nackdel är ju att kläderna kostar fyra-fem gånger som kläderna hos de stora kedjorna, men så är det väl. Jag var ensam i butiken och började prata med butiksbiträdet. Jag nämnde att jag mest letar efter kläder som inte är blåa, då vi får så mycket blått. Missförstå mig rätt, jag älskar blått, Adrian har mycket blått, jag har mycket blått. Men det är ju roligt med lite variation. Då visade butiksbiträdet lite kläder för mig som Adrian kan ha. "Den här tröjan är orange, det går ju bra. Och turkost är så bra, det kan ju både pojkar och flickor ha." Jag tappade hakan. Butiken hade stora skyltar med text som "Inga hårda volanger" och "Jeans för barn som leker". Ändå är personalen inställd på att flickor och pojkar bara kan ha vissa färger. Lika stereotypt som de stora kedjorna! 

Hur ska vi göra för att bryta mönstret? Det är klart att kedjorna producerar kläder som de märker att kunderna köper. Hur får vi då kunderna att bli mer medvetna om vad de köper och vilka stereotyper de förstärker? Kommer vi lyckas? Jag börjar tappa hoppet.