Glädjeämnen

Ibland blir jag sådär varm i magen av välmående. Väldigt ofta när jag går omkring här i Björkekärr och inser att jag får kalla det hemma. När jag inser att jag bör lägga granntanternas namn på minnet. Och när jag ser ett par med en dotter i Adrians ålder gå in i grannuppgången och tänker att det där kanske blir hans kompis snart. Eller som idag, när jag var på väg hem från busshållplatsen och såg den här.

 

Tänk att få gå till bokbussen med Adrian varje vecka. Vilken lycka!