För ett år sedan

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på vad jag gjorde för ett år sedan. Hur jag var på möhippa och hade svårt att sitta på gräsmattan i Slottsskogen för att magen var i vägen. Hur vi var och tittade på en lägenhet som vi inte bytte mot våran. Hur vi var på första träffen med föräldragruppen på MVC, där barnmorskan började berätta lite om förlossning. Hur jag på vägen hem påpekade att det kanske var dags att börja ha mobilen på om man snart ska bli pappa.
Hur jag vid lunchtid dagen efter det, på tisdagen, började få lite ont i magen, och frågade mina kollegor som fött barn om de visste vad det kunde vara. Ont i magen i vecka 35, liksom, vad är det? (Carina erkände sedan att hon hade tänkt att jag borde fatta att det kunde vara förlossning på gång, men det fanns inte i min värld.) Hur jag hade lektion tillsammans med Andreas, och några gamla elever kom på besök. En grupp nationellt prov i engelska, muntligt. Och så till slut insikten att det nog är dags att i alla fall ringa och prata med någon inom vården. Och så var klockan så mycket att alla ställen med kontorstid hade stängt, så då fick man ringa förlossningskoordinatorn. Galet, liksom, jag skulle ju inte föda än på länge. Och så kom den där skumma frågan. "Kommer smärtan liksom i vågor, så det tilltar och avtar." Chocken. Hon pratar ju om värkar! Det kan inte jag ha! Det är långt kvar! Hem, Alvedon och vila. Någon timme senare ringde jag Jeremy mitt under körrepet för att beordra hem honom. Dags att åka in till förlossningen för koll. Det var på gång.
Vi fick åka hem över natten, efter undersökning. Jag fick i alla fall klart för mig att oavsett om bebisen skulle komma nästa dag eller om två veckor så skulle jag inte jobba mer. Klart och tydligt. Skickade dock några jobbmail även kommande dag. På onsdag var det ingen tvekan längre. Overkligt. Taxin dröjde, det var mycket trafik. När den väl kom: "Inte Östra Sjukhuset, det går inte, alla vägar är stopp." Panik. Mölndal. Vi kom in till förlossningen 18.30. 20.05 låg Adrian på min mage. Fem veckor för tidigt, 45 cm lång, 2340 g lätt. Och alldeles underbar.
Jag tror att födelsedagar ibland är viktigare för föräldrar än för barn. I år det då i alla fall.
Den 18e maj fyller Adrian år!