Vart tog rösten vägen?

Så var det dags för månadens andra förkylning. Det där med att bygga upp immunförsvar är ingen dans på rosor, det kan jag lova. Den här gången har Adrian inte fått någon feber, men näsan rinner och han hostar en hel del. Igår kväll kom ett ytterligare tillägg som vi inte var beredda på: Adrian tappade rösten. Skumt att tappa rösten när man inte ens kan prata, men skriken blev lite mindre skarpa i alla fall. Han såg ynkligare ut än någonsin när han försökte skrika men inget ljud kom ut. Han kan ju liksom inte veta om att rösten kommer tillbaka igen. Samtidigt som vi tyckte väldigt synd om honom kunde vi inte riktigt hålla oss för skratt. Borde spelat in det!