Dan före dan

I år är julen lite mer speciell än den vanligtvis är, helt enkelt för att det finns ett litet barn med som får uppleva den för första gången. Det är ju ganska vanligt att man som vuxen pratar om sin barndoms jular, nu får vi chansen att se till att Adrian får uppleva det där som vi minns som lite extra speciellt. I veckan plockade vi in det traditionella julträdet i lägenheten. Adrian låg i min famn och ammade som vanligt, och när han ätit klart fick han plötsligt se något nytt som inte varit där förut. Han tittade storögt en bra stund, och vi kände lite försiktigt på grenarna. Han satt i säkert fem minuter och bara tittade på granen, trots att den inte var klädd ännu. (Adrian visste ju naturligtvis inte att den skulle kläs, så han anade ju inte att den inte var färdig.) Sedan plockade Jeremy på sig en tomteluva och ett vitt pappersskägg. Samma stora ögon igen. Imorgon kommer det spännande mötet mellan Adrian och jultomten. Vi ska fira med min släkt på julafton och med Jeremys familj på juldagen i år. På julafton kommer Adrian att vara det enda barnet som är med, så han kommer att få mycket uppmärksamhet. Någon får helt enkelt klä ut sig till tomte, så är det bara. Det ska bli spännande att se om han blir rädd, eller om det bara är den uppenbara nyfikenheten vi har sett i veckan som kommer att finnas där.
Nu är det snart dags att dra sig ut på stan för att inhandla de sista klapparna. Vi kommer säkert vara helt ensamma i Nordstan. Inte.

God jul på er alla!