Det där med tabula rasa, att barn är ett oskrivet barn när de föds, det tror jag det ligger mycket i. De är oförstörda, tills vi proppar dem fulla av konstiga ideer och fördomar. Det här med kläder som jag skrev om i förra inlägget är ett typexempel. Adrian vet inte vad en lastbil är, men om några år tycker han helt säkert att svarta lastbilar är mer intressanta än rosa enhörningar. Det ska nog omvärlden se till att lära honom.
Nästa steg är leksaker. Än så länge har Adrian bara leksaker som hans tjejkompisar också skulle kunna ha, men det kommer väl en förändring där också. Jag spyr på att pojkar måste ha Spiderman-ryggsäckar och Cars-tröjor, lika mycket som jag ser ner på industrin som förser alla flickor med rosaglittriga Hello Kitty-kläder. Jag ser inte ner på barnen i sig, de är bara offer för sin omvärld, men jag avskyr att världen får dem att vilja ha grejerna.
Nu har det dykt upp en film med en tjej som har fattat grejen. Hon vill inte vara begränsad till flickavdelningen i leksaksaffären. Heja, Riley! Hoppas att det sprider ringar på vattnet!
http://www.youtube.com/watch?v=viQph2vuHgs
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar