Även jag ska flippa!

Det bästa med sommarlov är att man får en massa tid att tänka på saker som man inte hinner tänka på under läsåret. Den här sommaren har jag tänkt mycket på jobb, men inte som i grunnat över elevöden eller tänkt på stressmoment, utan funderat på pedagogiska metoder på ett roligt och kreativt sätt.

Min förstaplan är att göra 7-8 filmer om språkundervisningen utifrån vår läroplan, Lgr11. Den första filmen är nu klar och har släppts ut till några få. Eleverna kommer få se den i skolan sedan, och jag kommer att uppmuntra dem att visa den för sina föräldrar. Tanken är att det ska komma en film om vardera av de sex förmågor som bedöms: förmågorna att läsa, lyssna, tala, skriva, använda strategier och det som förr kallades realia, alltså att han kännedom om kultur och traditioner i områden där målspråket talas. Kanske blir det även någon film om glosor/vokabulär och kanske en om grammatik. Vi får se.

Här kommer i alla fall min första film. Jag funderar på att skapa en renodlad lärarblogg också, men den kommer i så fall så småningom. Just nu kör vi här. Var så goda!

Är det inte så överallt?

På semestern pratade jag en lång stund med ett par från Nederländerna. Högutbildade, nypensionerade, öppensinnade människor som reser mycket och har mycket kontakt med människor från andra länder. Det säger sig självt att det blev ett mycket trevligt och givande samtal. När jag berättade att jag är lärare kom vi in på skolan och skolsystem i de olika länderna. Efter en stund ställde mannen en fråga som jag först inte riktigt förstod. Han hade hört talas om ett land där alla lärare, även de som undervisar yngre barn, har högskoleutbildning, och undrade om det inte Sverige det handlade om. Först tänkte jag att jag måste ha missförstått frågan, sedan insåg vi att det ju naturligtvis var Sverige. Jag kunde helt enkelt inte föreställa mig ett Europeiskt land där man inte har högskoleutbildning som lärare. Att man kan bli så hemmablind....

Musik förr och nu - och betyg

I helgen har jag spelat två konserter tillsammans med Göteborgs Musikkår, en repris på två likadana konserter som vi gjorde för snart ett år sedan. Det var allsångskonserter, och som medmusikant hade vi Bert-Owe Lundqvist. Publiken var lätt gråhårig, men några undantag, och programmet tilltalade en något äldre målgrupp, men även vi unga i orkestern stormtrivdes. Det var Evert Taube, det var Lasse Dahlqvist, det var Povel Ramel, det var historier från Bert-Owes egna liv på Näset och på Hälsö, och det var lite Kålle o Ada. Det blir lokalhistoria med enormt mycket hjärta.

Bert-Owes mellansnack handlade om allt mellan himmel och jord, men bara på en punkt kom ett tydligt ställningstagande - om betygen. Bert-Owe är inte bara musikant, han är också före detta slöjdlärare och har även utbildat slöjdlärare vid GU. När jag har berättat för andra att vi har spelat med honom får jag leenden som reaktion från de som känner igen hand namn. Det är tydligt att han är en person som berör. När han kommer inte på sin barndom drar han direkt paralleller till tidig betygsättning, och då framför allt underkännandet av kunskaper. Att säga till ett litet barn som försöker utvecklas att hen inte duger, det kan inte främja inlärning och utveckling.

Dock tänkte jag lite på en av situationerna Bert-Owe berättade om. Det var uttagning till Okändas Revy, och han var där som 7-åring med en egenhändigt komponerad tango som han spelade på dragspel. Han gick inte vidare och pappan fick trösta på bussen hem till Näset - "De kan ändå inget om musik". Men hur kommer det sig att man sätter en 7-åring i den situationen? Just hur det var för Bert-Owe 1948 vet jag inget om, men det finns så många liknande situationer. Idol, Talang, X-Factor och andra tv-program ger chanser till berömmelse, men också risk för att inte lyckas. Som förälder ska man stötta sitt barn, men i vissa lägen kanske det hade varit bättre att inte utsättas för förnedringen att få sina drömmar krossade. Ett misslyckande i uttagningen till ett stort tv-program kan vara hårdare än ett F i betyget.

Jag är absolut emot betyg från år 3, och jag är mycket skeptisk till betyg från år 6. På sin höjd kan jag tycka att år 7 kan vara rimligt, men tidigare än så är det inte rimligt. Framför allt hoppas jag att våra ledare i Stockholm har vett nog att avvakta den senaste betygsreformen och analysera hur det gick med betyg från år 6 innan man inför betyg från år 3. Man kan väl i alla fall se hur det gick, innan man tar nästa steg.

Strategier i skolan och i livet

I Lgr11 finns en del nya formuleringar, en sak som nu betonas mer i engelska och moderna språk är strategier. För år 9, betyget E heter det "För att underlätta sin förståelse av innehållet i det talade språket och texterna kan eleven välja och använda sig av någon strategi för lyssnande och läsning." [...] "Dessutom kan eleven välja och använda sig av i huvud- sak fungerande strategier som i viss mån löser problem i och förbättrar interaktionen." (Lgr11, s 40-41)
Jag gillar det här, strategier som hjälper eleverna vidare när jag som lärare inte längre finns där för att hålla dem i handen. Nyss dök ett exempel upp i en fråga i Quizkampen, mot en av mina tyskaelever. Jag kände mig tvungen att förtydliga, en så perfekt undervisningemöjlighet kan inte gå till spillo. 

"Fenomenet "reinkarnation" återkommer i flera stora religioner. Ordet kommer från latin men hur översätts det ordagrant till svenska?" 

I tyskan skriver jag ofta upp långa ord på tavlan, när de dyker upp. Gemensamt ser vi om vi kan dela upp ordet i flera kortare ord. Nästa steg är att se om vi kan lista ut vad några av delarna betyder. Kan vi sedan lista ut vad helheten handlar om? 

RE-IN-KARNA-TION  

RE - åter

IN - i

KARNA - kött (jfr spanska ordet carne som i chili con carne - chili med kött)

TION - irrelevant, vi har redan listat ut svaret! (ett morfem som uttrycker substantiviering?)

Bland alternativen fanns "Åter i köttet", vilket uppenbarligen blir korrekt. Jag älskar att ge eleverna de här strategierna, helt enkelt för att det inte bara handlar om mitt lilla ämne, utan om vägar till förståelse även i andra sammanhang. Till exempel när man får konstiga religionsfrågor i Quizkampen.

Populärvetenskapen hyllas av GU

Sedan Adrian föddes har jag läst väldigt lite. Det händer helt enkelt för sällan att jag har sammanhängande tid över utan att behöva prioritera annat eller vilja sova. Det jag prioriterat att läsa är Språktidningen. Det har länge funnits olika sätt att sprida vetenskap till de stora massorna, jag minns hur vi på gymnasiet letade upp ett litet färgat häfte på några få sidor (färgat papper, svart text, inga bilder) som fanns på biblioteket som förmedlade smått och gott om språkforskning. Men när Språktidningen dök upp för några år sedan lyckades den locka många språkintresserade som kanske inte nåtts av den nya forskningen ännu. Tidningen är alldeles lagom lång, blandar frågespalter och korta notiser med längre artiklar om allt mellan himmel och jord. Den har foton, illustrationer och lagom mycket kända ansikten för att fånga uppmärksamheten. Ämnena kan vara allt från hur chattandet utvecklar skriftspråket på Kap Verde till diskurspartiklar och runstenar. Var enda gång jag läser Språktidningen får jag en kick och funderar på hur jag kan utveckla min karriär. För det finns ju så mycket roligt där ute att syssla med. Man kanske borde sikta in sig på lite mer lingvistik? Eller läsa en A-kurs i svenska vid GU? Eller läsa klart den där D-kursen i engelska så att man kanske, kanske en vacker dag kan ta det där steget och försöka doktorera. Eller ska man försöka utveckla läraryrket? Hitta en egen vinkling och försöka ta sig ut och föreläsa för andra lärare? Eller kanske bli författare? Så inspirerad blir jag av Språktidningen. Och jag är uppenbarligen inte ensam om att gilla tidningen.

Idag kom nyheten på twitter att Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius blir hedersdoktor vid Göteborgs Universitet. Anledningen? Att han sprider kunskapen ut till de breda massorna. Motiverinten lyder som följer:

"Patrik Hadenius är chefredaktör och ansvarig utgivare för Språktidningen, Forskning och framsteg och Modern Psykologi. Han har som publicist med Språktidningen skapat ett nytt och spännande forum för populärvetenskap om alla aspekter av språk. Tidningen är omfångsrik och välgrundad i aktuell språkforskning, där varje populärvetenskaplig artikel antingen är skriven av eller faktagranskad av forskare. Språktidningen utgör också en viktig kanal för språkforskare att presentera sin forskning för en bred publik. Patrik Hadenius har, som innovativ publicist och kulturpersonlighet, både tagit vara på och bidragit till det stora intresset för språkfrågor bland allmänheten idag och skapat en spännande och attraktiv kanal för spridning av språkvetenskaplig forskning i populär form i Sverige."

Det här är en nyhet som gör mig glad! Grattis Patrik, det är du värd!

Löner - ska utbildning verkligen inte löna sig?

Så var strejkhotet från Handels borta. De fick igenom vissa höjningar, men är inte nöjda, så klart. Inget konstigt med det. Expressen.se har intervjuat några berörda om deras löner och vad de tycker. Där sitter en man som jobbar på Clas Ohlson och gnäller över att han bara får ut ca 20000:- i månaden efter nya höjningen, "och det är inte mycket att leva på med tanke på de dåliga tiderna vi jobbar".
Får jag lov att bli förbannad? Här kommer den brutala sanningen. Mitt jobb kräver en högskoleutbildning på 9 terminer, i själva verket har jag pluggat 12 terminer. När senaste avtalet skrevs hade jag jobbat som lärare i drygt fem år. Jag tjänar 24600:- i månaden, utan chans till OB-tillägg eller övertidsersättning. Obekväma arbetstider? Ja, det är väl alla helger och kvällar man jobbar. Kom inte och snacka om att vi lärare har lov, det är de loven vi jobbar in på alla obekväma tider. Vi har samma årsarbetstid som alla andra. Jag får ut 18-19000:-, osäker på exakt siffra då fackavgifter och försäkringar dras på lönen. Sedan ska jag betala till CSN. Innan jag blev föräldraledig var det nästan 2000:- i månaden.
Jag har förlorat ekonomiskt på att skaffa mig en bra utbildning. Om lärarlönerna fortsätter vara på de nivåer de är nu kommer allt fler välja bort högskoleutbildning och Sverige kommer att bli ett lågutbildat land, där vi blir tvugna att importera arbestkraft helt enkelt för att svenskarna själva inte är kompetenta nog att ta kvalificerade jobb. Det är den krassa sanningen.
Jag ser inte mig själv som fattig. Jag har en bostad, mat på bordet, kläder på kroppen och kan leva ett bra liv. Men det hade varit kul att inte behöva fundera på huruvida det kan bli någon semester den här sommaren. Mina år som student får väl ses som semester antar jag.
Ursäkta att jag låter bitter, men det är lätt att bli det med det här jobbet i det här landet.