Tuff? Min lille grabb?

Den senaste tiden har jag införskaffat en hel del saker inför förskolestarten. Det handlar om regnstövlar, ryggsäck, regnkläder och cykelhjälm, bland annat. Det svåra är inte att hitta bra kvalitet till bra pris, eller något annat grundäggande. Det som är svårt handlar om tre saker: märken, färger och coolhet.
Den första svårigheten är att hitta något som inte är något kommersiellt skräp, det vill säga saker med Disneys Bilar, Disney-prinsessor, Disney-hjältar, Hello Kitty, Pippi Långstrump, Alfons Åberg, Tummen, Pingu osv. Jag skulle vilja säga att jag inte ser ner på de som köper sånt skräp till sina barn, men jag gör ju det. I alla fall lite grann. Det finns förmildrande omständigheter, som att barnen är så stora att de påverkas av klasskompisar och andra barn. Men jag förstår inte hur man kan tvinga på sina barn det här skräpet innan de själva är medvetna om vad det är. Visst finns det olika grader av skräpet, och det är inte alltid det spelar roll. Man kan faktiskt köpa Cars-tapeter. Det är illa. Adrian har en boll som han älskar, utvald av ett barn som present, med Cars. Det är inte alls illa. Han tycker om bollen för att den är röd och för att den rullar. Och, ja, jag vet att många köper saker för att de själva gillar det. Jag tycker inte att ni är dåliga föräldrar. Men ni, ja ni vet vilka ni är, ni fattar ju. M har superbra föräldrar, trots att hon har en snuttefilt med Pingu. ;-) J är en härlig kille trots att hans favorittröja har bilder från favoritfilen Cars 2.
Nästa steg är att det som inte faller in i första kategorin ofta finns i två varianter: rosa/rött eller mörkblått. Jag älskar färgen blå, men jag vill inte att Adrian ska lära sig att det är viktigt att markera med färg vad som finns mellan benen. Han kan ha alla färger, så det så! Det här är en fråga som många tycker är känslig. Varför förstår jag inte. Måste jag visa det så tydligt?
Och så kommer övriga tryck. När jag började leta cykelhjälm blev det väldigt tydligt. Det fanns utöver reklamtrycken coola, häftiga, tuffa saker med fartränder och blixtar. Det fanns pirater och hajar. Till slut hittade jag en sort som inte var tuff: en nyckelpiga. Den fanns i rött och blått. Som vanligt. Adrian fick en blå. För att han är pojke? Nej, för att de bara hade blåa hjälmar i butiken när jag skulle köpa den.

Bilden lånad från http://www.lockerroom.se/produkter_info.asp?produktid=163. 

Det jag vill säga är att Adrian inte är tuff, cool eller häftig. Han är snart 15 månader gammal och börjar på sin höjd bli lite busig. Vi vuxna sätter ettiketter på barnen som de inte har gjort någonting för att förtjäna. Adrian är ett barn. Han är glad, go, gosig, nyfiken. Han har lite bristande omdöme när det gäller vad han kan och inte kan, han kommer inte ihåg att det gör ont att klämma fingrarna i kökslådorna från gång till gång. Ibland kan han inte kontrollera sina känslor och han vet inte hur han ska uttrycka sig när det dyker upp en intressekonflikt kring en leksak. Då kan det hända att ett annat barn får sig en smäll. Men han är inte tuff. Han är inte cool. Han är Adrian.