Cykelhjälm

Vi har börjat cykla. Det började med att Jeremy fixade till den cykel han fick från sin farfars dödsbo. Det var så kul att cykla, tyckte han, att han köpte en cykel till mig i födelsedagspresent. Åh, vad tacksam jag är! Ni anar inte! Till den fick jag också en barnsadel till Adrian, och han har köpt ett extra fäste, så det går på någon minut att flytta barnsadeln mellan våra cyklar. Perfekt!
Första turen (förutom försöksrundan runt kvarteret och en vända till affären) blev till Allum och tillbaka, 11 km tur och retur. Idag blev det en vända ner till Packhuskajen för att titta på Ostindiefararen, 13 km tur och retur.
Vart vi cyklade är inte poängen med det här inlägget. Jag ville bara ta chansen att påpeka det självklara. Att vi naturligtvis ha cykelhjälm alla tre när vi cyklar. Jag missade faktiskt att hämta hjälmen när jag skulle bort en snabbis till affären häromkvällen. Det kändes ungefär lika osäkert som att köra bil utan bilbälte, vilket jag aldrig skulle göra. Jag bestämde mig att det här naturligtvis var sista undantaget.
Och om någon nu vill påpeka att "jag cyklar så bra, jag ramlar inte, så jag behöver ingen hjälm", så kan vi väl återigen repetera det där med andra trafikanter. Det spelar ingen roll hur duktig du själv är om någon annan tappar fokus en halv sekund. Som cyklist är man väldigt oskyddad, och en hjälm kan rädda liv. Vad är argumentet att låta bli?