Vardagen som förändras

Nu har jag varit föräldraledig i snart ett år, och vardagsrutinerna borde väl sitta ganska bra. Det underbara och samtidigt jättejobbiga är bara att det hela tiden förändras. Alla dessa fikor börjar ta slut efter hand som barnen blir för stora för att vilja vara på café. Att sitta framför tv:n på förmiddagen när Adrian ligger bredvid på soffan är ett minne blott, nu är det hans lek som är i fokus. (En tydlig följd av detta är att jag ligger efter med mina tv-serier. Massor av avsnitt som väntar!) Samtidigt behöver jag få lite tid för mig själv också. Man hittar nya trix och nya rutiner. Om vi bara är hemma själva brukar vi vara i Adrians rum efter frukost, fram till förmiddagsvilan. Han leker ofta själv, bara man är med i rummet så han har sällskap. Jag har börjat ta med mig latten, datorn och telefonen in till hans rum, då får jag egentid samtidigt som han får sällskap. Dålig mamma? Jag tycker faktiskt inte det. Jag är övertygad om att Adrian mår bra om jag mår bra, och ibland måste jag slinka in lite Mia-tid för att få bättre kvalitet på Adrian-tiden.
Andra saker som förändras är maten. Sedan sonen upptäckte mackornas underbara värld är inte gröt särskilt kul längre. Nackdelen - brödbitar över hela köket. Och messmör är kletigt och svårt att torka bort. Men det överlever man. Så länge man får ett solskensleende då och då!
Måste köpa kläder också. Kille växer ju! Favoritplagg läggs undan, det som hamnat längst ner i lådan hade visst glömts bort och är nästan för litet innan man hunnit använda det. Nytt ska köpas in. Ny årstid. Nya lekvanor. Skor. Ytterkläder som tål väta.
Det finns egentligen bara en sak man kan vara säker på. Oavsett vad man gör så kommer någon, känd eller okänd, att påpeka att man klätt på barnet för lite och att det nog fryser. Oavsett vad barnet har på sig. Oavsett väder.