söndag 11 augusti 2013

Det var den sommaren...

Imorgon börjar den igen. Vardagen. Lämning på förskola, buss till jobb, hem för att fixa middag osv. Känns just nu avlägset, men ändå så nära.
Jag har haft 7,5 härliga veckor tillsammans med Adrian, fyra av dem har Jeremy också varit ledig. Ikväll fattade Adrian plötsligt vad det handlade om. "Manna bobbet nä." Efter all denna tid tillsammans är det klart att han inte vill att det ska ta slut, och jag både förstår honom och håller med. Samtidigt som det ska bli skönt att få komma tillbaka till jobbet. Få sjösätta alla idéer jag har klurat på under sommaren. Träffa eleverna och kollegorna igen. Allt det där. Det finns ett ganska stort ångestmoln tyvärr: mitt arbetslag kommer under minst ett år vara uppdelat på två skolor, och eleverna och några kollegor kommer åka fram och tillbaka. Om det fanns kommunikationsbrister förut kan ni gissa hur det blir nu. Några kollegor kommer jag knappt träffa alls. Hur ska vi då kunna samarbeta kring samma elever? Det blir till att kämpa för att få det att funka.

Vardagen de senaste veckorna har handlat om tvåårstrots, potträning och språkutveckling. Nu blir det Lgr11, gruppstärkande övningar och språkutveckling på en helt annan nivå. Nu kör vi!

fredag 9 augusti 2013

Även jag ska flippa!

Det bästa med sommarlov är att man får en massa tid att tänka på saker som man inte hinner tänka på under läsåret. Den här sommaren har jag tänkt mycket på jobb, men inte som i grunnat över elevöden eller tänkt på stressmoment, utan funderat på pedagogiska metoder på ett roligt och kreativt sätt.

Min förstaplan är att göra 7-8 filmer om språkundervisningen utifrån vår läroplan, Lgr11. Den första filmen är nu klar och har släppts ut till några få. Eleverna kommer få se den i skolan sedan, och jag kommer att uppmuntra dem att visa den för sina föräldrar. Tanken är att det ska komma en film om vardera av de sex förmågor som bedöms: förmågorna att läsa, lyssna, tala, skriva, använda strategier och det som förr kallades realia, alltså att han kännedom om kultur och traditioner i områden där målspråket talas. Kanske blir det även någon film om glosor/vokabulär och kanske en om grammatik. Vi får se.

Här kommer i alla fall min första film. Jag funderar på att skapa en renodlad lärarblogg också, men den kommer i så fall så småningom. Just nu kör vi här. Var så goda!


måndag 15 juli 2013

Är det inte så överallt?

På semestern pratade jag en lång stund med ett par från Nederländerna. Högutbildade, nypensionerade, öppensinnade människor som reser mycket och har mycket kontakt med människor från andra länder. Det säger sig självt att det blev ett mycket trevligt och givande samtal. När jag berättade att jag är lärare kom vi in på skolan och skolsystem i de olika länderna. Efter en stund ställde mannen en fråga som jag först inte riktigt förstod. Han hade hört talas om ett land där alla lärare, även de som undervisar yngre barn, har högskoleutbildning, och undrade om det inte Sverige det handlade om. Först tänkte jag att jag måste ha missförstått frågan, sedan insåg vi att det ju naturligtvis var Sverige. Jag kunde helt enkelt inte föreställa mig ett Europeiskt land där man inte har högskoleutbildning som lärare. Att man kan bli så hemmablind....

onsdag 10 juli 2013

Förebilder - överallt och hela tiden

Det här blogginlägget riktar sig främst till Robert Hammarstrand, skolpolitiskt ansvarig för Socialdemokraterna i Göteborg. Det utgår helt och hållet från en enda liten tweet han skrev under Almedalsveckan. Dock vill jag generalisera och problematisera lite mer än vad som ryms på twitter, 140 tecken räcker inte alltid.

I skolan utgår vi från vår läroplan, i nuläget är det Lgr11 som gäller. Det första som står i den handlar om värderingar, om den värdegrund som ska genomsyra all skolans verksamhet, och som i alla lägen är viktigare än ämneskunskaper. Det handlar om att respektera andra människor och om att alla har samma rättigheter. Bland annat kan man läsa detta:

Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. (Lgr11, s 7)

Vi som arbetar i skolan har detta i ryggen vad vi än gör, och som skolpolitiskt ansvarig för vårt största riksdagspart i landets näst största stad kan man tycka att Robert Hammarstrand borde vara mycket väl förtrogen med detta. Det är väl inte för mycket begärt?

Så kom då Almedalsveckan. För lobbyister och intresseorganisationer är detta en höjdpunkt under året och såväl traditionella former av media som de nyare sociala varianterna har naturligtvis fyllts av detta. Tidningen Aftonbladet har anlitat Elaine Eksvärd, retorikexpert, för att få hjälp att analysera partiledarnas tal ur ett retoriskt perspektiv. Det handlar alltså inte om innehållet, utan enbart om deras metoder att förmedla innehållet. Inget konstigt med det, eller? Elaine är högskoleutbildad retorikkonsult, driver ett företag med flera anställda inom retorikbranschen, förekommer ofta i tv som expert, anordnar utbildningar och skriver böcker. Är det någon som vill ifrågasätta hennes kompetens? Dessutom bloggar hon, vilket gör att hon har blivit ett känt ansikte för många.

Elaine tyckte inte att Stefan Löfven levererade det bästa talet under veckan. Det kunde inte riktigt Robert hantera, varpå han twittrade följande:

Genom att sätta citattecken kring titeln retorikexpert ifrågasätter han Elaines kompetens, vilket utan tvekan går emot citatet från Lgr11 ovan om att "främja aktning för varje människas egenvärde". Att koppla ihop Reinfeldt med Percy Nilegård är lika nedsättande det. Är det ett nytt retoriskt grepp att förnedra andra politiker på det här sättet?

Jag såg naturligtvis till att Elaine fick veta vad Robert skrev, här följer hela vår konversation. Än så länge har Robert inte brytt sig om att svara.


Att Robert Hammarstrand uttrycker sig så respektlöst är inte bara pinsamt och skrämmande rent generellt, att han som skolpolitiker gör det är ännu värre. Hade Robert betett sig så illa i skolan mot sina klasskamrater hade det blivit samtal med föräldrarna kring hans sociala beteende. Behöver vi ringa dina föräldrar, Robert?

Elaine har kommenterat detta i ett inlägg på sin blogg också. 

Generellt tycker jag att vi vuxna skulle behöva ha med oss värdegrunden i vår hantering av sociala medier. Under melodifestivalen svämmar Facebook och Twitter över av människor som kommenterar kroppar och sånginsatser på nedvärderande sätt, under fotbollsmatch är folk snabba med att påpeka hur värdelös någon är pga en missad chans. Hur ska vi förvänta oss att barn och ungdomar ska bete sig respektfullt mot varandra när vi inte gör det själva? När vuxna gnäller över kroppar som inte duger för badstranden, hur ska vi då övertyga ungdomarna om att deras kroppar minsann alltid duger? Nej, väx upp och plugga på de första sidorna av Lgr11 (finns på www.skolverket.se), det tar bara några minuter. Vi måste vara förebilder. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Skärpning, Robert Hammarstrand och alla andra!

I'm back!

Ursäkta bloggtorkan, om någon nu märkt det. Livet kom emellan. Heltidsjobb som lärare under vårterminen, stort konsertprojekt med blåsorkestern och familj är helt enkelt ganska intensivt. Dock har jag många små blogginlägg i huvudet som väntar på att få komma ut ur fingrarna. De kommer nog nu. Var redo!

söndag 17 mars 2013

Perspektiv

Barn är bra på att ge vuxna perspektiv. Vad är roligt och spännande? Just nu är följande höjdpunkter för Adrian, 22 månader:

Åka bil
Skala ägg
Titta på fiskar
Traktorer, grävmaskiner och andra arbetsmaskiner
Titta på foton på sig själv och andra han känner
Äta vatten med sked
Flytta saker, t.ex. yoghurt från plats a till plats b med sked
Påpeka vad som är hans
Videosamtal med mormor

Livet måste inte vara komplicerat.

fredag 8 mars 2013

Internationella kvinnodagen

Åttonde mars. Internationella kvinnodagen. "Grattis på eran stora dag" var skrivet på tavlan i personalrummet när jag kom till jobbet i morse. Jag suddade ut det. Varför ska vi kvinnor gratuleras?

Utan att gå in på en alltför lång utläggning: internationella kvinnodagen handlar om att uppmärksamma kvinnors situation i världen. Kvinnor som inte har samma rättigheter som män, som förväntas prestera mindre än män, som tjänar mindre än män, som ses som objekt, som inte får samma möjlighet till utbildning som män, som förväntas göra en större del av hushållsarbetet än män, som har svårare att få jobb än män, som hela tiden får frågan om hur hennes privatliv påverkar yrkeslivet, som hela tiden förväntas sätta familjen först. Vi i Sverige har kommit långt, men vi är absolut inte framme vid ett jämställt samhälle.

Jag vill inte gratuleras för att jag tillhör en samhällsgrupp som ännu inte lyckats få status som lika mycket värd som den andra halvan!

Om ni vill läsa fler kloka tankar om genus tycker jag att ni ska klicka in på Joakim Jakobssons sida Genustestet och Lady Dahmers blogg. De är experter på att öppna andras ögon för sådant som vi inte tänker på.