Infantil amerikanism

Det svenska språket påverkas avsevärt av kulturflödet västerifrån. Ibland på gott, ibland på ont. Adrian har börjat äta puréer, vilket går olika bra olika dagar. Som förälder försöker man alla tricks som finns för att få barnet att öppna munnen när skeden kommer. Min mamma sade "namnamnam" när skeden kom. Min man säger "nomnomnom".

Julpaltkoma

Lika fort som den kom försvann den. Julhelgen, alltså. Igår firade vi jul med min släkt, idag med svärfamiljen. Adrian har varit helt underbar! Toppenhumör nästan hela tiden, ätit jättebra, sovit lagom mycket, gosat i famn efter famn och visat hur glatt ett barn kan vara. Och lekt med snören, så klart.
Jultomten var ingen att vara rädd för, granar är fina att titta på och paket är jätteroliga. Även innehållet uppskattades, både av Adrian och föräldrarna. Adrian uppskattade nog mest leksakerna han fick, vi föräldrar uppskattade nog mest de lite mer praktiska sakerna: en bilstol och en resesäng.
Jag har nog aldrig brytt mig så lite om vad jag själv får. Fullt fokus på sonen! Det är mysigt med jul!
Nu ska vi mysa ytterligare några dagar, för maken har tagit ledigt i mellandagarna! Hurra!

Dan före dan

I år är julen lite mer speciell än den vanligtvis är, helt enkelt för att det finns ett litet barn med som får uppleva den för första gången. Det är ju ganska vanligt att man som vuxen pratar om sin barndoms jular, nu får vi chansen att se till att Adrian får uppleva det där som vi minns som lite extra speciellt. I veckan plockade vi in det traditionella julträdet i lägenheten. Adrian låg i min famn och ammade som vanligt, och när han ätit klart fick han plötsligt se något nytt som inte varit där förut. Han tittade storögt en bra stund, och vi kände lite försiktigt på grenarna. Han satt i säkert fem minuter och bara tittade på granen, trots att den inte var klädd ännu. (Adrian visste ju naturligtvis inte att den skulle kläs, så han anade ju inte att den inte var färdig.) Sedan plockade Jeremy på sig en tomteluva och ett vitt pappersskägg. Samma stora ögon igen. Imorgon kommer det spännande mötet mellan Adrian och jultomten. Vi ska fira med min släkt på julafton och med Jeremys familj på juldagen i år. På julafton kommer Adrian att vara det enda barnet som är med, så han kommer att få mycket uppmärksamhet. Någon får helt enkelt klä ut sig till tomte, så är det bara. Det ska bli spännande att se om han blir rädd, eller om det bara är den uppenbara nyfikenheten vi har sett i veckan som kommer att finnas där.
Nu är det snart dags att dra sig ut på stan för att inhandla de sista klapparna. Vi kommer säkert vara helt ensamma i Nordstan. Inte.

God jul på er alla!

Vart tog rösten vägen?

Så var det dags för månadens andra förkylning. Det där med att bygga upp immunförsvar är ingen dans på rosor, det kan jag lova. Den här gången har Adrian inte fått någon feber, men näsan rinner och han hostar en hel del. Igår kväll kom ett ytterligare tillägg som vi inte var beredda på: Adrian tappade rösten. Skumt att tappa rösten när man inte ens kan prata, men skriken blev lite mindre skarpa i alla fall. Han såg ynkligare ut än någonsin när han försökte skrika men inget ljud kom ut. Han kan ju liksom inte veta om att rösten kommer tillbaka igen. Samtidigt som vi tyckte väldigt synd om honom kunde vi inte riktigt hålla oss för skratt. Borde spelat in det!

Julbak

Så vad det återigen december och regnet öser ner (horisontellt, alltså) här i Göteborg. Vi har fått några få snöflingor, men de smälte bort efter några timmar. Vad gör man då för att komma i julstämning? Man tar sikte på köket, så klart!
För en dryg vecka sedan skulle jag och mina kusiner Camilla och Frida ha lite julbak hemma hos Camilla. Pepparkakorna blev jättebra (hur kan man misslyckas med köpedeg, liksom). Lussekatterna, däremot, blev en smärre katt-astrof. (Ursäkta Göteborgs-humorn, jag kunde inte låta bli.) Vi lyskades på något vis döda jästen, vilket gjorde att degen aldrig jäste och den enda plåten som vi gräddade var fylld med små gummiliknande saker som bara Frida ville äta. Totat miss-lyckande alltså. (Hohoho, en vits till!)
I helgen har det blivit mer bak här hemma. Jag hittade ett recept på gp.se på pepparkaksmuffins med lingon i. Igår gjorde jag muffinsen, idag dekorerade jag dem med färskostkräm och silverkulor. Gott blev det, men inte så gott som jag hade trott. Jag har liksom haft receptet utskrivet i flera veckor nu, och för varje dag som man inte hinner baka stiger ju förväntningarna. Det borde ju vara det godaste som finns, liksom. Kanske var det lite för lite pepparkakssmak i dem. Kanske för få lingon. Kanske kunde färskostkrämen haft lite florsocker i sig. Jaja, det var ju faktiskt gott, kom vi fram till.

Nästa projekt var julgodis. Julgodis innehåller ofta nötter. Om svärmor får bestämma består det nästan bara av nötter. (En favorit i familjen Smith är mandelmassa med smält nougat och en valnöt på toppen. Gissa hur sugen jag blir när jag ser det!) Jag brukar för det mesta hålla mig till pepparkakor och ischoklad, men hur kul är det, liksom. Så nu tänkte jag testa något nytt!
En sak jag hört talas om förut, men aldrig testat, är bountybollar. Som ni säkert listat ut är det en hemmagjord kopia på godiset man kan köpa i vilken butik som helst. Ganska enkelt att göra och mycket, mycket gott. Nästa gång ska jag dock lägga upp bollarna på ett platt fat, inte en tallrik med sluttande kanter. Då halkar de ner och bildar små gäng. Några bollar förblir ensamma, och förefaller nästan utstötta, i kontrast till gängen. Helt plötsligt har vi en skolgårdssituation framför oss! Nej, sånt ska hållas borta från julbaket. Platt fat nästa gång. Men oj, vad gott det var!
Nästa variant fick jag tips om av en bekant på facebook, fördelen med att känna nötallergiker. Superenkla frukt- och chokladbollar. Det var bara att hacka torkade fikon, russin och mörk choklad, blanda med smör och rulla i kakao. Efter provsmakning av smeten föreslog maken att vi skulle tillsätta lite sprit, så en matsked cognac blev det också. Jättegott även det!

Nu är jag redo, julen! Nu får du komma!

Adventskalendrar

Nu är det ju december månad igen, vilket innebär en uppsjö av adventskalendrar att njuta av. Här finns ingen chokladkalender, inga små pappluckor att öppna och maken har inte gjort någon presentkalender till mig, men det finns ju massor att njuta av via nätet Jag tänkte tipsa om några av mina favoriter.

* SVTs klassiska julkalender på tv heter i år Tjuvarnas Jul och är lite småmysig. Jag gillar när det är lite historiskt, snarare än moderna saker som förra årets Hotell Gyllene Knorren. Hittas på svtplay.

* Kanal5 visar en norsk adventskalender med vuxenhumor. Ni kanske minns Nissene på loven som gick för några år sedan? Det var en humorserie som baserades på en fiktiv dokusåpa där 24 tomtenissar tävlade i olika julgrenar, en nisse röstades ut varje dag. Det här är uppföljaren: Nissene over skog og hei, eller Expedition: Julklapp, som kanal5 har översatt det till. Den här gången ska tomtenissarna förflytta sig mot ett mål under de 24 avsnitten, återigen röstas en nisse ut efter dagens nissekamp. En svenska nisse finns med i år, Björn Gustafsson. Min favoritkalender i år! De ser man här.

* Humoristiska bilder som illustrerar olika talesätt finns på oioioi.se. De visar helt enkelt hur det blir om man tolkar talesätten bildligt. Inte så man skrattar högt kanske, men ett litet leende blir det. 

* Språkkonsultenstudenterna vid SU har en blogg som jag hittills har missat. Här visar en tjej vid namn Sofia hur fel det kan bli om man särskriver, i tjusiga bilder. Tänk om alla svenskar ville följa den här adventskalendern och lära av den, så kanske vi kan särskriva lite mindre 2012 än vi gjorde 2011. (Och med vi så menar jag alltså inte mig själv, utan svenska folket i allmänhet. Jag särskriver inte. Alls.) Kalendern hittas här.

Se så, ut på nätet och hitta adventsstämningen nu!

Roling! Rolling! Rolling on the... floor!

Så hände det äntligen. De flesta jämngamla bebisarna har gjort det för länge sedan, men Adrian har inte varit så förtjust i det där med att ligga på mage. Förrän senaste veckan eller så. Nu har han legat på ett täcke på golvet och försökt vända på sig och grymtat och skrikit i frustration när det inte har gått hela vägen. Så nära, men inte riktigt. Så i morse lade jag honom som vanligt på rygg på täcket. Efter några minuter tittar jag tillbaka och ser att han ligger på mage och ler. Äntligen fixade han det! Under dagen har det upprepats flera gånger, så nu kan han det verkligen. Inte om han är för trött eller för hungrig, men i normalläge får det finfint. Från rygg till mage alltså. Från mage till rygg gjorde han en gång för några veckor sedan, det har han inte gjort om. Skumt det där.