söndag 3 mars 2013

Musik förr och nu - och betyg

I helgen har jag spelat två konserter tillsammans med Göteborgs Musikkår, en repris på två likadana konserter som vi gjorde för snart ett år sedan. Det var allsångskonserter, och som medmusikant hade vi Bert-Owe Lundqvist. Publiken var lätt gråhårig, men några undantag, och programmet tilltalade en något äldre målgrupp, men även vi unga i orkestern stormtrivdes. Det var Evert Taube, det var Lasse Dahlqvist, det var Povel Ramel, det var historier från Bert-Owes egna liv på Näset och på Hälsö, och det var lite Kålle o Ada. Det blir lokalhistoria med enormt mycket hjärta.

Bert-Owes mellansnack handlade om allt mellan himmel och jord, men bara på en punkt kom ett tydligt ställningstagande - om betygen. Bert-Owe är inte bara musikant, han är också före detta slöjdlärare och har även utbildat slöjdlärare vid GU. När jag har berättat för andra att vi har spelat med honom får jag leenden som reaktion från de som känner igen hand namn. Det är tydligt att han är en person som berör. När han kommer inte på sin barndom drar han direkt paralleller till tidig betygsättning, och då framför allt underkännandet av kunskaper. Att säga till ett litet barn som försöker utvecklas att hen inte duger, det kan inte främja inlärning och utveckling.

Dock tänkte jag lite på en av situationerna Bert-Owe berättade om. Det var uttagning till Okändas Revy, och han var där som 7-åring med en egenhändigt komponerad tango som han spelade på dragspel. Han gick inte vidare och pappan fick trösta på bussen hem till Näset - "De kan ändå inget om musik". Men hur kommer det sig att man sätter en 7-åring i den situationen? Just hur det var för Bert-Owe 1948 vet jag inget om, men det finns så många liknande situationer. Idol, Talang, X-Factor och andra tv-program ger chanser till berömmelse, men också risk för att inte lyckas. Som förälder ska man stötta sitt barn, men i vissa lägen kanske det hade varit bättre att inte utsättas för förnedringen att få sina drömmar krossade. Ett misslyckande i uttagningen till ett stort tv-program kan vara hårdare än ett F i betyget.

Jag är absolut emot betyg från år 3, och jag är mycket skeptisk till betyg från år 6. På sin höjd kan jag tycka att år 7 kan vara rimligt, men tidigare än så är det inte rimligt. Framför allt hoppas jag att våra ledare i Stockholm har vett nog att avvakta den senaste betygsreformen och analysera hur det gick med betyg från år 6 innan man inför betyg från år 3. Man kan väl i alla fall se hur det gick, innan man tar nästa steg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar